Vi flyttar

http://jackochjag.tumblr.com för att till slut bli http://jackochjag.se.

Öroninflammation och penicillin som smakar gott. Varför kunde vi inte få Amimox utskrivet den första gången?

Jag har varit dålig på att skriva den senaste tiden på grund av mycket. Jag kan dock skriva att Jack får nya vänner imorgon.

Älskade terrorist

Vit babyhud i solskenet - finns det något vackrare? Du plockade upp grus från innergården och gav det till mig. Du envisades med att klättra uppför stentrappan när jag bara skulle hämta servetter för att torka snor. Du snubblade. Skrubbsår, ditt första någonsin, på armen.

Det är inte rättvist att du ska behöva stå ut med mitt stressade jag för att jag måste plugga. Det är inte heller rättvist att vi aldrig får sovmorgon. Jag vaknar gul och blå varje morgon. Varför slutar jag aldrig hoppas på att sova till tio, åtminstone nio?

Lek med ord som vi inte visste du kunde

"Var är Jack?" Du kommer rusande från ett annat rum.

"Var är magen?" Du lyfter på tröjan och klappar din mage.

"Var är Nalli?" Du letar upp din favoritnalle och ger honom till mig, efter att ha pussat och kramat den.

"Var är vovven?" Du lyfter upp hunden (gosedjur) för att visa mig, och sedan klappar du den.

"Var är bollen?" Du hämtar bollen och ger den till mig. Ibland slänger du den framför dig istället. Eller låter den rulla över soffbordet.

"Var är bilen?" Du plockar upp en bil och tittar osäkert på mig. Det ordet sitter inte helt hundra än.

"Var är Anna-Karin? Är hon på dagis?" Du svarar, "Ann-Ka gadiga!"

OK, vi körde lite hårt idag. Du tröttnade på hämtleken efter att vi hade lekt den från och till under dagen. Du kan saker som jag inte visste att du kunde. Jag blir så tårögt stolt! Min älskade, älskade gosse!

"Ann-Ka!"

Kvällarna är obehagligt behagliga. Vad hände? Vi äter vår middag. Du tvättas och borstar tänderna själv. Därefter leker du. Tröttheten infinner sig och du somnar snällt vid vår sida. Inget krångel.

Pappa skvallrade om att du var som galen när ni kom hem. Du rusade direkt in på ditt rum och hämtade din flaska med vatten. Du visste exakt var den var. Du ville ha mer och fick lite juice. Din törst var inte av denna värld.

Innan allt detta var det hämtning på förskolan. Jag är avundsjuk på din pappa som får erfara lyckan i dina ögon. Du utbrast av förtjusning, därefter såg du åt Anna-Karins håll och ropade, "Ann-Ka!" Så fint.

Protestfri afton

Du satt alldeles stilla på en bänk och åt rån när pappa skulle hämta dig. Det måste ha varit fint att se. Fast detta har å andra sidan inte med inlägget att göra. En trevlig detalj bara.

Efter middagen skulle din pappa iväg och hämta min mobil som jag hade tappat. Ja, otroligt klumpigt, men olyckan drabbar väl alla någon gång. Han missade därför stunden jag ska berätta om.

Jag låg i sängen och pluggade. Du satt bredvid och tittade på fotboll. Du hade hittat fjärrkontrollen som uppenbarligen inte var undangömd tillräckligt bra. Jag bryr mig inte ett skvatt om fotboll och brydde mig därför heller inte om att ta den ifrån dig. Du satt där så fint med den i handen och bara tittade. Varför förstöra stunden? Jag märker hur du kravlar runt på täckena och hur du lägger dig, med fjärrkontrollen i handen, med uppmärksamheten fortfarande riktad mot fotbollen.

Din pappa träder in genom dörren och konstaterar att du har somnat. Vad hände med alla kvällar av protest?

Jack flyttar

Veckan når sitt slut och även om det känns som om att inget händer, händer det faktiskt en hel del.

Du började sova i ett annat rum, som vi nu håller på med att omvandla till ett gosserum. Jag har nog aldrig träffat någon unge med så stort rum i förhållande till husets storlek. Det har kånkats på möbler och rotats i bortglömda lådor. Det kommer nog bli fint ska du se.

Att sova själv är en baggis; du är en stor pojke nu. Första gången tog det 20 minuter, därefter låg det på 10 ett tag. Idag somnade du inom 5 minuter. Inga protester.

Älskade son.

Location:Helg i april

Midnattsdilemma

Fjärde kvällen ligger du i vår säng. Din pappa snarkar och du börjar genast buffla. Hm. Orkar jag natta dig i din egen säng? Eller ska jag sparka på din pappa till dess han slutar föra ett sådant oväsen?

Hm.

Mellan två byar

Sov...

Tredje kvällen som du sover i din säng. Försa kvällen var lätt som en plätt: du var trött sedan innan och låg och dåsade i vår säng; vi behövde bara bära över dig till sängen. Andra kvällen: mamma sjöng Sov du lilla vide på repeat i tio minuter. Tredje kvällen: se kväll två.

Nu: plugga!

Puff

Havrekudden i min ficka är från dig. Jag tog den från dig. Du hade hittat den i bilen och fick hålla den. Väl inne på förskolan tappade du den på golvet och jag var tvungen till att ta den. Du blev ledsen. Du förstår dig inte på hygien och tycker antagligen att jag var orättvis.

(Utkast från dagens lunchpromenad.)

Brist

Det var inte meningen att somna klockan nio igår. Utmattad, men jag behöver tid över.

Du har börjat bli ledsen när vi har lämnat dig på förskolan. Det gör ont i mig att du inte vill. Det känns plötsligt inte rätt att vara ifrån dig längre.

Nödlösning

Till slut tar tålamodet slut. Vi sover inte bra; du sover inte bra. Din pappa fick en idé: vi gör om hobbyrummet till ditt rum. Där sov du — heeela natten. Det var helt otroligt. Vi hörde dig hosta till några gånger med jämna mellanrum, men inga skrik.

Klockan ringde 5.30 i morse. Jag blev orolig och hämtade dig. Du låg fortfarande och sov; blev alldeles yrvaken när jag plockade upp dig i min famn. Du var så glad och gav mig ditt finaste leende. Vi burrade ner oss bredvid pappa och somnade om.

Detta var första natten i skilda rum. Som jag saknade dig i morse.

Aprils första helg

Du: Feber. Snuva. Möjligen växtvärk.

Jag: Halsont. Hosta. Snuva.

Vi: Sömnberövade nätter.

Weekend

Jag har försvunnit lite in i mig själv och därför är bloggen lite åtsidosatt.

Jack är sjuk med feber men är på bättringsväg. Han äter glatt själv och har lärt sig att klättra ner från vår säng och även ner i sin pappas hobbyrum.

Adieu.