Jack och jag

Vi flyttar

2011-04-22T21:51:00.000+02:00

http://jackochjag.tumblr.com för att till slut bli http://jackochjag.se.

2011-04-20T23:46:00.001+02:00

Öroninflammation och penicillin som smakar gott. Varför kunde vi inte få Amimox utskrivet den första gången?

Jag har varit dålig på att skriva den senaste tiden på grund av mycket. Jag kan dock skriva att Jack får nya vänner imorgon.

Älskade terrorist

2011-04-17T22:21:00.000+02:00

Vit babyhud i solskenet - finns det något vackrare? Du plockade upp grus från innergården och gav det till mig. Du envisades med att klättra uppför stentrappan när jag bara skulle hämta servetter för att torka snor. Du snubblade. Skrubbsår, ditt första någonsin, på armen.

Det är inte rättvist att du ska behöva stå ut med mitt stressade jag för att jag måste plugga. Det är inte heller rättvist att vi aldrig får sovmorgon. Jag vaknar gul och blå varje morgon. Varför slutar jag aldrig hoppas på att sova till tio, åtminstone nio?

Lek med ord som vi inte visste du kunde

2011-04-15T00:21:00.001+02:00

"Var är Jack?" Du kommer rusande från ett annat rum.

"Var är magen?" Du lyfter på tröjan och klappar din mage.

"Var är Nalli?" Du letar upp din favoritnalle och ger honom till mig, efter att ha pussat och kramat den.

"Var är vovven?" Du lyfter upp hunden (gosedjur) för att visa mig, och sedan klappar du den.

"Var är bollen?" Du hämtar bollen och ger den till mig. Ibland slänger du den framför dig istället. Eller låter den rulla över soffbordet.

"Var är bilen?" Du plockar upp en bil och tittar osäkert på mig. Det ordet sitter inte helt hundra än.

"Var är Anna-Karin? Är hon på dagis?" Du svarar, "Ann-Ka gadiga!"

OK, vi körde lite hårt idag. Du tröttnade på hämtleken efter att vi hade lekt den från och till under dagen. Du kan saker som jag inte visste att du kunde. Jag blir så tårögt stolt! Min älskade, älskade gosse!

"Ann-Ka!"

2011-04-13T22:53:00.000+02:00

Kvällarna är obehagligt behagliga. Vad hände? Vi äter vår middag. Du tvättas och borstar tänderna själv. Därefter leker du. Tröttheten infinner sig och du somnar snällt vid vår sida. Inget krångel.

Pappa skvallrade om att du var som galen när ni kom hem. Du rusade direkt in på ditt rum och hämtade din flaska med vatten. Du visste exakt var den var. Du ville ha mer och fick lite juice. Din törst var inte av denna värld.

Innan allt detta var det hämtning på förskolan. Jag är avundsjuk på din pappa som får erfara lyckan i dina ögon. Du utbrast av förtjusning, därefter såg du åt Anna-Karins håll och ropade, "Ann-Ka!" Så fint.

Protestfri afton

2011-04-12T07:41:00.001+02:00

Du satt alldeles stilla på en bänk och åt rån när pappa skulle hämta dig. Det måste ha varit fint att se. Fast detta har å andra sidan inte med inlägget att göra. En trevlig detalj bara.

Efter middagen skulle din pappa iväg och hämta min mobil som jag hade tappat. Ja, otroligt klumpigt, men olyckan drabbar väl alla någon gång. Han missade därför stunden jag ska berätta om.

Jag låg i sängen och pluggade. Du satt bredvid och tittade på fotboll. Du hade hittat fjärrkontrollen som uppenbarligen inte var undangömd tillräckligt bra. Jag bryr mig inte ett skvatt om fotboll och brydde mig därför heller inte om att ta den ifrån dig. Du satt där så fint med den i handen och bara tittade. Varför förstöra stunden? Jag märker hur du kravlar runt på täckena och hur du lägger dig, med fjärrkontrollen i handen, med uppmärksamheten fortfarande riktad mot fotbollen.

Din pappa träder in genom dörren och konstaterar att du har somnat. Vad hände med alla kvällar av protest?

Jack flyttar

2011-04-10T23:29:00.001+02:00

Veckan når sitt slut och även om det känns som om att inget händer, händer det faktiskt en hel del.

Du började sova i ett annat rum, som vi nu håller på med att omvandla till ett gosserum. Jag har nog aldrig träffat någon unge med så stort rum i förhållande till husets storlek. Det har kånkats på möbler och rotats i bortglömda lådor. Det kommer nog bli fint ska du se.

Att sova själv är en baggis; du är en stor pojke nu. Första gången tog det 20 minuter, därefter låg det på 10 ett tag. Idag somnade du inom 5 minuter. Inga protester.

Älskade son.

Location:Helg i april

Midnattsdilemma

2011-04-07T23:55:00.001+02:00

Fjärde kvällen ligger du i vår säng. Din pappa snarkar och du börjar genast buffla. Hm. Orkar jag natta dig i din egen säng? Eller ska jag sparka på din pappa till dess han slutar föra ett sådant oväsen?

Hm.

Mellan två byar

2011-04-07T23:08:00.000+02:00

Sov...

2011-04-06T20:17:00.001+02:00

Tredje kvällen som du sover i din säng. Försa kvällen var lätt som en plätt: du var trött sedan innan och låg och dåsade i vår säng; vi behövde bara bära över dig till sängen. Andra kvällen: mamma sjöng Sov du lilla vide på repeat i tio minuter. Tredje kvällen: se kväll två.

Nu: plugga!

Puff

2011-04-06T12:43:00.001+02:00

Havrekudden i min ficka är från dig. Jag tog den från dig. Du hade hittat den i bilen och fick hålla den. Väl inne på förskolan tappade du den på golvet och jag var tvungen till att ta den. Du blev ledsen. Du förstår dig inte på hygien och tycker antagligen att jag var orättvis.

(Utkast från dagens lunchpromenad.)

Brist

2011-04-06T07:11:00.001+02:00

Det var inte meningen att somna klockan nio igår. Utmattad, men jag behöver tid över.

Du har börjat bli ledsen när vi har lämnat dig på förskolan. Det gör ont i mig att du inte vill. Det känns plötsligt inte rätt att vara ifrån dig längre.

Nödlösning

2011-04-05T07:19:00.001+02:00

Till slut tar tålamodet slut. Vi sover inte bra; du sover inte bra. Din pappa fick en idé: vi gör om hobbyrummet till ditt rum. Där sov du — heeela natten. Det var helt otroligt. Vi hörde dig hosta till några gånger med jämna mellanrum, men inga skrik.

Klockan ringde 5.30 i morse. Jag blev orolig och hämtade dig. Du låg fortfarande och sov; blev alldeles yrvaken när jag plockade upp dig i min famn. Du var så glad och gav mig ditt finaste leende. Vi burrade ner oss bredvid pappa och somnade om.

Detta var första natten i skilda rum. Som jag saknade dig i morse.

Aprils första helg

2011-04-03T22:38:00.000+02:00

Du: Feber. Snuva. Möjligen växtvärk.

Jag: Halsont. Hosta. Snuva.

Vi: Sömnberövade nätter.

Weekend

2011-04-01T15:32:00.000+02:00

Jag har försvunnit lite in i mig själv och därför är bloggen lite åtsidosatt.

Jack är sjuk med feber men är på bättringsväg. Han äter glatt själv och har lärt sig att klättra ner från vår säng och även ner i sin pappas hobbyrum.

Adieu.

Söndagens utevistelse

2011-03-28T19:05:00.002+02:00

Konflikten vid middag

2011-03-28T18:56:00.000+02:00

Det är dags för middag. Eftersom det blir senmiddag för mamma och pappa ikväll var det bara du som skulle ha.

De första skedarna gick bra. Därefter kom skriken. Du var så förbannad och jag begrep ingenting. Det är ju en av sakerna som du har börjat med: ett skrik när du inte vill det vi vill eller när saker och ting inte gör som du vill.

Jag gick ifrån och du såg efter mig. Därefter kom jag tillbaka och frågade dig om du ville ha lasagne. Samma visa igen: skrik. Denna gång däremot sträckte du dig efter tallriken. Jag satte ner den framför dig och gav dig skeden. Till min förvåning slevade du i dig allting själv - med skeden! Visst spillde du lite, men det var inte mycket mer kladd än vanligt. Tallriken vändes heller inte upp-och-ner vilket förr var din favoritsysselsättning vid middagsbordet.

Du har bara gått en vecka i förskola och du kan äta med sked. Tallriken var till och med renskrapad när du var färdig. Jag är riktigt imponerad.

Min fine gosse!

Den stulna timmen

2011-03-28T00:21:00.001+02:00

Det är inte meningen att det ska gå ut över dig när jag känner mig pressad, men jag försökte så gott jag kunde. Utomhusleken varade inte länge: du tyckte inte alls det var särskilt underhållande, trots att du log stort när du åkte nerför rutschkanan.

En månad till och därefter får vi lite tid över till varandra innan nästa uppdrag drar igång.

Helgen gick för fort. Sommartiden stal en timme av den ifrån oss.

Indisvenskt födelsedagsfirande

2011-03-26T21:37:00.000+01:00

Du har nya saker för dig. Det fick vi erfara idag under vistelsen i Södra Möinge för att fira morbror Fabbes födelsedag (i efterskott).

Skriket. Du har alltid tjutit i olika perioder, men nu är det ett riktigt skrik när du inte får som du vill.

Nu går jag till [insert name] istället för dig-blicken. Du väljer bort oss med flit när vi är hos andra för att du vet att du får göra precis vad du vill för dem. Mamma och pappa kan ta sina regler och dra.

Hursomhelst blev det indisk middag (som jag har saknat den maten). Ingen matro men som tur var fick jag med mig rester hem till Kvärlöv. Champagnen, vars kork Stoffer fick lirka upp, slukades. Tårtan blev uppäten. Beccas CV blev rättat och därefter hemgång.

För en gångs skull finns det bildbevis. Dessa kommer upp när jag orkar.

Utbytt

2011-03-26T21:12:00.000+01:00

Jag bytte dig mot alkohol. Du märkte givetvis ingenting för du somnade när jag satt på tåget. Det var långt innan jag slukade min första droppe. Jag har varit utekvällsfri i ungefär tre år. Senaste gången jag satt på Viggos i Lund var jag nog arton år och med ett gammalt sällskap; en annan pojkvän till och med. Båda mina bröder var för unga för att dricka. De satt hemma i Billeberga och hällde i sig energidryck i mängder på LAN som de anordnade med vänner. Det kändes konstigt att jag helt plötsligt satt med mina bröder här ikväll. När växte de upp? När blev jag 24? Jag var ju precis arton.

Det var kort sagt trevligt. Dock gnagde känslan sig fast om att jag har missat så mycket i deras liv sedan jag lämnade mitt flickrum. Det är så här det sker alltså, när människor går sina egna vägar. De har ändrats men även jag. När jag såg min ene bror stå i baren och beställa förvandlades han helt plötsligt till den lille grabben han en gång var, bara sådär. Jag vet allt om hans barndom och hans beteende. Jag känner honom fortfarande trots alla dessa luckor.

Jag tog tåget hem klockan 22.56. Jag har blivit en tant.

Halvvägs till helgen

2011-03-25T12:16:00.000+01:00

Helgen knackar på dörren inom fyra timmar. Jag ser inte fram emot att jäkta.

Jag saknar min bebis och kommer knappt hinna med pussar och kramar innan jag måste iväg igen. Jag ångrar att jag var morgonsur i morse. När jag gick ut genom dörren efter att jag lämnat dig på förskolan rusade du efter och tittade efter mig. Du förstod nog.

Lunchpromenad maintenant.

Bråttom, bråttom!

2011-03-24T12:20:00.017+01:00

Du vaknade halv sex i morse. Barnkanalen på och snooze för mamma och pappa. Klockan kvart över sex blir det brått. Du är kinkig; vill ingenting. Du vill inte vara på golvet. Du vill inte ha mössa. Du vill inte ha jacka.

Väl framme på förskolan är det Anna-Karin som är där. Du rusar in i hennes famn och kramar och pussar. Hon säger, "Vad glad och full av energi du är idag Jack!" Riiight. (Ungjävel!)

Långonsdagen

2011-03-23T23:44:00.001+01:00

Du kommer hem iklädd ombyteskläder igen. Vad gör du på förskolan som du inte gör hemma?

Medan jag satt på skolbänken sörplade du i dig spagetti med köttfärssås hemma hos din farmor. Det blev en långdag för oss alla. Du däckade innan åtta och själv har jag suttit och nästan nickat till i en timma.

God natt.

Du finns i min väska

2011-03-23T15:21:00.000+01:00

Din extratröja ligger i min väska. Jag glömde lämna den i morse.

Jag vet egentligen inte alls vad jag ska skriva. När jag var ute på min lunchpromenad tänkte jag på dig; på att du förmodligen var utomhus och lekte. Eller nej, vänta, klockan var strax över tolv så du låg givetvis och sov. Men ändå. Du har säkert varit utomhus innan och är det säkert just nu. Det är trist att det fortfarande blir mörkt och kallt just när jag kommer hem, så vi får vänta med utevistelsen till helgen.

Klockan 18.00: introduktion för min kurs på Hermods. Jag är så glad över att jag äntligen kommer att få detta gjort.

Running mommy

2011-03-22T23:54:00.003+01:00

När jag kom springande mot bilen på parkeringen vid Willys var jag redan sen. Du och din pappa fick vänta i tio minuter på mig. Ditt tålamod lyckades fjäska till sig en plats i framsätet och en tom snusdosa, för det var där du satt när jag hoppade in i bilen.

Anledningen till att det var bråttom var för att föräldramötet startade klockan sex. No kids allowed är lika med pappa går och mamma stannar hemma. Jag var som osynlig idag. Du gick bara runt och lekte och var glad.

När pappa var tillbaka berättade han om allt. Tydligen har barnen olika teman i förskolan. Jag är för trött för att lista, men hur som helst granskar de barnets olika in- och uttryck, exempelvis när de målar ihop med musik. Hur reagerar de? Vad målar de? Det är kul att de satsar på pedagogik. När Jack slutar på Guldklimpen får vi en bok fylld till bredden av fakta om Jack.

Du har redan hunnit smutsa ner tre set ombyteskläder. Skitunge!

Location: Saxtorpsvägen, Annelöv, Sverige

Förskolblues

2011-03-22T12:20:00.055+01:00

Ny morgon. Ny främling. Jag har aldrig sett henne förr men du har, tack och lov. Varför är jag så nojig? När vilden nummer ett tystnar och blir from som ett lamm blir jag orolig: du är ju inte alls lik ditt upptågsrika jag. Som igår kväll. Du sprang iväg; vände dig om; sprang tillbaka till mig med utslagna armar och kramade och pussade mig. Repeat gånger tjugo ungefär. Du var världens gladaste.

Dina favoritlärare är säkert där nu och allt är bra. Du har ätit frukost och ni sitter säkert och knaprar i er rån eller frukt. Du har det bra och du är glad.

Jag hatade å andra sidan dagis som liten. Mest för att de lät förvrängda i rösterna när de skulle försöka prata på snällt barnspråk. På min tid satt fröknarna för det mesta kring ett fikabord och pratade med varandra konstant och man fick vänta ganska länge innan man fick deras uppmärksamhet.

Jag minns en gång när en tjej tog mina leksaksformer och kastade sand på mig med sin spade. Till slut rann mitt tålamod ur och hon fick smaka på samma medicin: jag kastade sand på henne. Hon började gråta; sprang och hämtade en fröken. Jag fick en utskällning utan en chans till att förklara.

En del av fröknarna rökte också. Visst, de rökte utomhus, men som barn kunde man se dem göra det. Ska de inte vara förebilder? Nu klagade jag inte på det som liten i och med att vår pappa rökte hemma och inomhus, men när jag tänker på det efteråt så vill jag absolut inte att Jack utsätts för det på en plats som blir hans trygga hem under dagarna.

När Fabian kom till världen frågade jag om jag fick sluta på dagis för mina föräldrar. Och det gjorde jag. Där fick dem.

Filosofi och bus

2011-03-21T23:00:00.001+01:00

Väl utanför arbetets murar fiskade jag upp mobilen från fickan på min kappa: jag behövde veta hur det hade gått.

Du var vild när din pappa steg innanför dörren till förskolan. Alla barnen satt lugmt och pysslade med sitt — inte du. Du sprang fram och tillbaka; hann inte ge din pappa ett leende ens.

Det berättades om att du ännu en gång hade sovit utomhus. Kvart i tolv somnade du. Halv två vaknade du och låg kvar och lullade och pruttade i vagnen framtill klockan 14.00. Till slut fick fröknarna ta in dig trots att du inte klagade.

Du har knappt varit på förskolan och har redan förbrukat två ombyten. Idag var det gröt som du hällde över dig själv.

Sömnen tränger på. God natt.

Morgonrädsla och förtroende

2011-03-21T12:20:00.049+01:00

Finns det minuter som passerar fort är det morgonminuterna. 05.55 gick jag upp efter att ha snoozat bort 25 minuter. Plötsligt befann vi oss utanför dörren på väg till bilen; på väg till förskolan. Din första riktiga dag som dagiskille.

Ursprungligen skulle jag rusa in med dig och din pappa skulle vänta på mig i bilen, men när vi stod där parkerade vid vägkanten ångrade han sig och ville så gärna följa med in. Det var någon obekant för oss som vi träffade inne på förskolan. Det låter dumt, men helt ärligt talat tyckte jag att det var obehagligt att lämna dig hos någon som du knappt har träffat. Du höll mig hårt och ville inte alls gå till henne. Fast du grät inte. Du tyckte bara helt enkelt att hon var en främling och rynkade suspekt på ögonbrynen. När vi lämnade dig satt du och kastade dina skor framför dig medan du fortsatte stirra ut Linda, som hon heter.

Missnöjdsamheten ledde till tankar riktade mot dig hela morgon. Till slut klarade jag inte av trycket längre och ringde. Jag ville bara höra så att allt hade gått bra. Du hade trots allt varit sjuk och inte varit på förskolan sedan det bubblade till i magen på dig i torsdags. Anna-Karin sa att du hade varit lugn och försiktig framtill hon kom och sedan blev du som vanlig igen.

Jag vet inte vad det är men det är något med Anna-Karin. Jag känner förtroende för henne och vill inte fråga hur det är med Jack via någon annans ögon, inte just nu i alla fall. Hon ser honom och känner honom mest och bäst av alla som är där. Eftersom han gillar henne så vet jag rent instinktivt att det är bäst att fråga henne.

Lunchdags. "Bara" sex timmar kvar till dess jag får se min pojke.

Jacks comeback, take 2 (ta i trä)

2011-03-21T01:02:00.002+01:00

Du är dig själv igen. Efter två veckors odrägligheter känner jag äntligen igen min glade gosse. Imorgon återgår vi till den vanliga vardagsvisan.

Efter frukosten frågade jag Albin om han ville följa med ut. Vårsolen silade in mellan persiennerna och jag drabbades av en plötslig längtan att få gå ut. Med vantarna, jackan, mössan och skorna på stod du i dörren och kikade nyfiket ut över gårdsplanen. Du vet knappt vad utomhus är. Denna vinter har det främst inneburit färden mellan hus och bil; bil och köpcenter.

När jag ställde dig på det stora gräset stod du alldeles stilla en stund. Ett lejonvrål fick dig till att vakna och du rusade efter Albin och mig som sprang före. Det sparkades boll, eller tja, när bollen sparkades till dig böjde du dig ner och puttade tillbaka den till oss med händerna.

Rutschkanan debuterades. Du älskar att åka den. Varje gång du hade åkt rusade du runt och tillbaka till stegen, satte händerna på den och tittade därefter på oss: du ville åka igen. Och igen. Och igen. Precis innan åket flinade du till i extas inför vad som skulle hända.

Du kände på gräset och drog loss många strån. Vid det här laget var du trött och orkade knappt göra så mycket. Strax därefter gick vi in och du somnade.

Förresten: du är ett stylophonegeni. Jag var publik inför en beatorkester.

Location: Saxtorpsvägen, Annelöv, Sverige

En söndag i mars

2011-03-20T16:36:00.003+01:00

Lill-Kalle

2011-03-20T16:12:00.000+01:00

Inskolning: dag 7

2011-03-17T12:52:00.000+01:00

Dagen blev inte alls som tänkt. Från början hade din förskollärare och jag kommit överens om att du skulle vara på förskolan från 8.30 till 15.00 på egen hand. Vid lunch ringde min mobil: du var fortfarande dålig i magen. Det hade bubblat i din mage vid matbordet och det resulterade i ett akut ombyte. Jag skyndade mig så fort jag kunde tillsammans med din morfar. Trots omständigheterna var det en glad pojke jag mötte vid ingången. Fröknarna var mitt uppe i att packa ner alla de små i sina sovsäckar för en middagslur.

Innan detta hände hade ni varit utomhus och lekt. Väldigt ovant för dig. Du har inte lekt utomhus så många gånger. (Till våren/sommaren lovar jag att vi ska vara utomhus mer.) När ni kom in igen var allt som vanligt. Eftersom allt har gått så bra tyckte din lärare att du inte behövde skolas in mer, vilket är skönt för oss. Det är 17 mars redan och du har knappt varit på förskolan.

Nu ligger du och sover middag och jag känner mig usel som inte visste att du fortfarande var dålig.

Bra, bra

2011-03-16T21:00:00.000+01:00

Du mår bra. Du blev aldrig ordentligt magsjuk. Jag pustar ut. Nattens mardröm är över och ditt skratt bubblade.

Sista inskolningsdagen väntar oss imorgon.

Ett annat sätt att beskriva en sjukdom

2011-03-16T05:51:00.001+01:00

Öronont och penicillin
Äckeläckel-Kåvepenin
kommer upp igen kaskadvis
Surtant på telefon så envis
Vi skriver bara ut denna medicin
Fröken, jag begriper inte hysterin
Doktorn är tyvärr inte inne nu
Jag ringer imorgon, kära du

Kåvepenin åker ut med flaskhuv'et före
Jag litar inte på surtant för fem öre
Febern avtar efter några da'r
Du är dig själv igen — go' och rar
Din aptit blir god och du ler igen
Livsglädjen är tillbaka i ögonen
Men stopp, mamma, vart ska du?
Jag litar inte på min kropp och behöver dig nu

Förskolan är äntligen tillbaka i vår rutin
Du stormar stället med din adrenalin
Men nej vad hände denna sena kväll
Det sa brak i blöjan med en dundersmäll
Åter du fäller hav av tårar mot mammas bröst
Jag tvättar dig ren men du finner ingen tröst
Du somnar utmattad efter en hård natt
av rädsla för en kropp som fått fnatt

Det är orättvist när du lider
när du ligger och kvider
Du ska få vara frisk och kry
fri från magra ben som skapar huvudbry
Du betyder allt i världen för oss
Världen ska alltid jävlas förstås
Jag vill aldrig mer se dig springa genom huset så här
på livrädda små ben som på skräcken för sig själv bär

Bullmamman som inte bakade

2011-03-16T00:59:00.002+01:00

Äntligen har du allt du behöver för din tid i förskolan. Att det ska vara så jävla svårt att hitta ett set i fleece — i din storlek! Nu är tortyren över och vi kan fokusera på annat. Din pappa och jag har flängt genom halva Skåne vid det här laget.

Nu är din väska färdigpackad med dagens fångst. Dina kläder har påstrukna namnlappar. Du har dagisnappar. Dagisgosedraken är på plats. Regnstället är på plats. Gummistövlarna är på plats. Extrakläderna är på plats. Vi hittade till och med ett par moccasiner som absolut inte fanns i din storlek var vi än letade i oändlighetens evighet framtill idag.

Mitt i all hets glömde jag helt bort att glädjas av att jag kom in på en distanskurs: Litterär gestaltning. Jag är så glad men är för trött för att vara glad.

Jag har varit ganska duktig. Det händer mycket i vårt liv just nu. Allting går så bra.

Inskolning: dag 6

2011-03-16T00:44:00.001+01:00

Morgonen började inte bra. Du vaknade klockan fem och grät och var orolig. Jag gissar på att det är öronen som spökar. Eftersom du väckte mig flera gånger mellan fem och sju i morse antog jag att du skulle väcka mig klockan sju. Så fel jag hade. Du kan navigera på en iPhone, för på något vis lyckades du stänga av alarmet när det ringde och det slutade med att jag försov mig till klockan 07.45. Jäkt, jäkt, jäkt — klockan 08.15 skulle din morfar tuta utanför vår dörr för att köra oss till förskolan.

Väl framme rusade du in efter att jag tog av dig ytterkläderna. Det gick bra som vanligt. Lite mammig var du och jag trodde först du skulle gråta när jag skulle gå ifrån. Det gjorde du inte. Jag fick en puss och sedan fick jag hålla mig borta från klockan 10.20 till 13.00.

Äntligen slog klockan ett och jag skulle få se min bebis. Gruset knastrade under mina skor när jag vandrade mot förskolan. Utanför stod era barnvagnar. Ni sover ju utomhus. Vid dörröppningen ser jag en vagn med din drakes rumpa i vädret — där ligger du och sover. Jag är chockad. Jag blir ännu mer chockad när de berättar att du la dig i vagnen utan några protester och somnade inom några minuter. Inte en chans att jag trodde att det skulle gå!

Du vaknade och var helt utvilad. En och en halv timma sov du. Helt otroligt! Ikväll somnade du gott i lagom tid. Jag är så imponerad och nöjd. Jag blir till och med sugen på att prova själv här hemma.

Imorgon blir det en långdag på förskolan. Du ska vara där helt själv från klockan 08.30 till 15.00. Min lille dagiskille.

Jacks comeback

2011-03-14T19:34:00.001+01:00

En gladare, om något magrare, Jack efter sin hemkomst från förskolan. Även nyklippt lugg. (Jag tror att det är Jacks sjunde möte med saxen.)

Inskolning: dag 5

2011-03-14T12:55:00.001+01:00

Efter en vecka med sjukdom är det äntligen dags för förskolan igen. Pappa släppte av oss vid ICA och därefter blev det en promenad ner till Guldklimpen.

Vi var tidiga idag, men det gjorde ingenting. Du var glad över att få komma till förskolan. Så fort ytterkläderna var av rusade du in och började rota. Du sken upp när du fick se din förskolelärare och började mysa på en gång.

Du fick äta frukost tillsammans med de andra barnen och provade på fil med havrekuddar för första gången. Lite beskt till en början, men sedan slank det ner som allt annat. Därefter provade du på en macka med ost och lite knäckebröd. Efter en tuff vecka av dåligt ätande blir jag så glad av att se dig äta med god aptit.

Jag fick gå ifrån idag. Ett kort hejdå utan tårar och så gav jag mig iväg. Jag var nog borta i 40 minuter ungefär. När jag kom tillbaka var du lite pipig, men du hade inte gråtit. Några mammakramar blev det i alla fall.

Vid middagstid blev det ugnspannkaka med lingonsylt; rårivna morötter och majs; vitlökssås. Det är fantastiskt hur snabbt barn härmar varandra. När du vände på din tallrik gjorde två andra barn det genast också. Du åt med gaffel och sked. Så fint att se dig försöka göra som de andra, fast fröken fick hjälpa dig så klart. Ganska fort blev du trött och lättirriterad och tyckte att allting var orättvist. Det var dags att ringa morfar och be honom rappa på så att du kunde få komma hem och vila.

Inskolningen är förlängd med två dagar. Det ska nog bli bra. Nu gäller det bara att fixa de sista grejerna.

Att sova bort en halv vecka

2011-03-13T02:18:00.001+01:00

De tysta dagarna har bestått av magsjuka och öroninflammation; dum penicillin och oroade samtal; blåbärsbefläckad madrass och lakanbyten; tålamod i otal och knapptal. En något smalare mamma till hennes belåtenhet och ett tanigare barn till hennes missbelåtenhet. Du äter igen. Du är glad igen. Det är det som räknas.

Kan vi återgå till inskolningen nu?

Sjuka veckan

2011-03-06T21:42:00.000+01:00

Du är sjuk. Trots detta har du varit en aktiv krabat. Du har vrålat som ett lejon; sprintat som en gepard; vägrat sova. Hur får man dig till att varva ner?

Inskolning: dag 4

2011-03-05T00:11:00.000+01:00

Det är dag fyra.

Du har blivit soptunnan. Medan ni barn sitter samlade runt er lärare och får smaka på rån roffar du åt dig som vanligt. En del av de andra barnen gav sitt rån till dig. Kanske trodde de att du var hungrig och fick svälta hemma. Vem vet?

Därefter hade ni sångstund. Först ville du inte alls och tyckte att det var tråkigt att sitta stilla, men när din favorit började sjunga spärrade du upp ögonen. Efter varje sångs slut gav du ifrån dig ett bubblande skratt.

Dagarna på förskolan är fortfarande ganska korta och idag verkade du nere över att behöva lämna förskolan.

På måndag ska vi gå på inskolningsmöte, din pappa och jag. Därefter tar pappa tisdag och därefter tar jag hand om resten av inskolningen. Det ska bli kul.

Inskolning: dag 3

2011-03-03T22:19:00.000+01:00

"Allting går utöver förväntan," sa din förskollärare idag.

Idag fick du vara med på fruktstunden. Du observerade din fröken noga när hon skar upp äppelbitarna. Du skulle bara se till så att allting gick rätt till. Därefter satte du dig i hennes knä och åt som om att du inte ätit på en vecka. Medan de flesta barnen tog någon enstaka äppelbit, roffade du åt dig och gav de andra barnen blickar när de tog av äpplet. Du trodde nog att det var ditt äpple.

Du blir trött av att gå i förskolan. Det är helt otroligt att det är tyst klockan åtta på kvällen här hemma.

Onsdagsfika

2011-03-03T07:19:00.001+01:00

Din pappa fyllde år igår. Det blev inget massivt firande, men farbror J. och Enya tittade förbi. Du var alldeles skräckslagen när jag kom hem. Din kusin hade hittat pappas mikrofon och sjöng högt, högt. Det blev lite fika innan de två åkte hem till sitt igen. Och du kunde lugna ner dig lite. Sen kom din favorit, Albin, på besök.

Du har gått och lagt dig mycket tidigare gossen. Förskolan tar nog på dina krafter.

Jack rymmer!

2011-03-02T15:18:00.000+01:00

Du och din pappa städar. Pappa låter dig leka i hallen för att hålla dig sysselsatt. Därefter hör han ett klick, varpå han rusar ut till köket och ser dig kika ut genom ytterdörren. På något vis har du lyckats få tag i handtaget. Jag hade alltså inte inbillat mig när dörren till vardagsrummet hade åkt upp för en vecka sedan och du hade med ett språng begett dig ut i köket.

Det är dags att börja låsa ytterdörren. Tänk om herr klåfingrig hade rymt hemifrån!

Inskolning: dag 2

2011-03-02T14:35:00.000+01:00

När klockan var 9.30 satt jag bara och väntade på att du och din pappa skulle komma hem så att din pappa kunde berätta allt om er dag på förskolan.

Din pappa berättade att du sken upp som en sol när du såg Anna-Karin när ni gick in genom dörren och gav ifrån dig ett glädjetjut. Jag blev så glad när jag hörde det. Därefter blev det en massa kel med alla förskolelärarna, framförallt Emelie, sa pappa.

Idag skulle din pappa låtsas om att han inte var där och bara se på. Det gick bra. Du brydde dig inte om din pappa. Du sa gutti gutti gutti en gång till honom och sedan gick du vidare.

Fast, en sak var mindre bra. När de andra barnen började gråta stormade du fram till dem och klappade till dem som en tillsägning att de inte skulle gråta. När lärarna kom till undsättning visade de dig att du skulle klappa försiktigt, varpå du klappade lärarna istället. Måtte du inte slå de andra barnen Jack!

Ännu en dag där allting gick bra. Du lekte och var glad. Idag var det en timma som gällde - imorgon är det 1 ½. Om jag bara kunde få vara där!

Inskolning: dag 1

2011-03-01T15:32:00.000+01:00

Dagen började med att vi körde runt, runt, runt för att hitta rätt skola. Till dess den nya Emiliaskolan står klar till sommaren är förskolan uppdelad i mindre avdelningar utspridda på alla möjliga ställen. Det tog sin lilla tid, men vi hittade fram till slut.

Blygheten, som nästan kan gå under namnet femminutersblygheten, var given. För när dessa fem minuter var över, var du överallt. Du lekte med alla leksaker. Du flirtade med förskoleläraren. Du petade på de andra barnen. Du försökte stjäla en napp vid två tillfällen där barnet utbrast i gråt över ditt agerande och du började själv gråta. Därefter rotade du i köket och försökte dra ner saker i ateljén. Matvagnen skulle du också pilla på. Du var exakt överallt. De kommer ha att göra med dig - det är en sak som är säker.

Du har charmen på din sida och satte dig själv i centrum på ett naturligt sätt. Jag kan nästan tycka att du fick för mycket uppmärksamhet. Du är en glad unge och du gör mig så stolt. Allting kommer att gå så bra.

Vi skulle egentligen bara vara där från 9.30 till 10.30, men vi stannade en halvtimma längre eftersom det gick så bra. Till slut var vi tvungna att gå: de andra barnen skulle äta lunch.

Det var en riktig kanonstart idag. Nu kommer jag inte vara med under de andra dagarna, men jag kommer att sitta på mitt kontor utanför Helsingborg och tänka på dig hela tiden. Därefter korsförhör jag din pappa.

Namnlappar är i alla fall beställda och ett extra paket blöjor är också inhandlat. Dags att fixa med övriga dagismåsten. Huga.

Jack och lejonvrålet

2011-03-01T00:59:00.001+01:00

Du och din pappa har en ny lek. Det började med att du stod och tjöt till absolut ingens förtjusning. Därefter utbrast din pappa, "Nu kommer jag och tar dig!" och gav ifrån sig ett lejonvrål. Du sprang iväg, snabb som en vessla, skrattande hela vägen bort till dörren. Det var en rolig syn. Pappa på alla fyra och du springande på dina små ben.

Pappa lejon blev trött och slutade jaga. Du sprang fram till honom och såg honom i ögonen för att sedan vråla, för att reta upp honom till att jaga dig igen. Jakten var över och du var inte alls glad. Det slutade först med ett babygem på mattan, men efter ett tag sprang du rundor i rummet och vrålade som ett lejon.

Imorgon är det dags för första förskoledagen. Sovmorgon till oss alla!

Jack och sugröret

2011-02-27T01:30:00.001+01:00

Du har lärt dig att dricka genom ett sugrör.

Du och din pappa satt på Katjas och avnjöt en ninjalunch (det kallas för en sådan när det sker utan mammas vetskap). Pappa tryckte på tetran så att juice kom upp genom sugröret. Då förstod du exakt och är nu en sugrörspojke.

På tisdag blir du dagiskille, eller ja, inskolningen börjar då. Tänk att vi ska vara ifrån varandra så länge om dagarna. Samtidigt som det är spännande så är det oerhört jobbigt att veta att det rör sig om så många timmar. Kommer du tycka om det? Det har skett stora förändringar på kort tid. Ibland saknar jag dagarna från när du var mindre och vi hade all tid i världen över för varandra.

Förskoleplats, check!

2011-02-23T18:32:00.000+01:00

1 mars börjar det. Du blir förskolebarn.

Det gick otroligt snabbt. I måndags ringde din pappa och sa att han hade fått jobb. Lyckliga och överväldiga, men nu var det dags att ta tag i ännu en viktig sak: din förskoleplats. Jag ringde för att informera om att vår situation hade förändrats och att vi behövde en plats snarast. Det såg mörkt ut till en början, men idag fick vi samtalet om att de hade hittat en plats åt oss. Förvisso är platsen bara permanent framtill hösten, men den är absolut bättre än ingen alls.

Idag, kom du till mig som vanligt när du ville bli bytt. Du drog i mina händer, och idag sa du, "Ba, ba, ba!" Det säger sig självt vad du menade. För mig i alla fall. Orden kommer, sakta men säkert.

Idag blev det en liten utflykt. Jag skulle till läkaren och du och pappa tog en fika. När jag anlände till Kvantum satt du och tryckte i dig ett kex. Lille, lille gottegris. När blev du så stor? Tänk att du ska vara på dagis!

Skoprocessen

2011-02-21T12:20:00.016+01:00

I helgen köpte vi skor till Jack. Till en början förstod han inte riktigt vad de var bra för - han kan ju gå alldeles utmärkt utan skor. De blev krypskor istället eftersom vi vägrade ta av dem direkt. Han vägrade helt enkelt att gå i dem och jag fick hålla honom i handen för att visa hur bra skor är att gå i.

Det dröjde inte alls länge till dess han började gå i dem på egen hand. Bra att vi var envisa, tänkte vi. Så vi körde några korta stunder om dagen då han fick gå runt i sina skor för att träna in sig. Det gick alldeles utmärkt. Skor är ju ganska bra i alla fall.

Idag meddelade K. hemifrån om att han hade hört Jack sitta och gnälla nere på golvet. Där satt Jack och var sur för att han inte kunde få på sig sina skor. Så K. hjälpte honom och nu är han glad och vandrar rundor. Vår teori är att han gillar stadigheten och faktumet att det inte är lika lätt att halka.

Jag längtar till våren. Vi har en vårredo pojke som vill springa.

Söndag

2011-02-20T20:55:00.000+01:00

Bus på Center Syd. IGEN. Äldre tanter stannar och måste få hälsa på dig; röra dig. Du älskar uppmärksamheten. Du älskar friheten. Det varade inte länge dock. Bara ett kort ärende.

Iväg till din mormor. Du börjar bli bortskämd för du får göra precis vad du vill för henne.

Inuti är du fjäderlätt och vit

2011-02-20T02:54:00.001+01:00

Du ser på mig. Jag kan se att du ler bakom nappen medan jag mimar till en coverversion av Utan dina andetag, som hörs svagt, svagt ur butiksstereon. Vi är på en mack och vi dansar försiktigt, nästan alldeles stilla. Du följer varje rörelse jag gör med din blick. Du är så fin.

Charmör på vift

2011-02-18T22:07:00.000+01:00

Det är fredag och vår lilla familj samlar sig efter att ha varit på jobbet; varit på intervju och varit hos mormor. Vi beger sig iväg till Center Syd för att fylla på matförrådet, eller tja, en liten mysrunda inne på självaste Centan skadar ju aldrig.

Efter att vi fyllt våra magar fick du gå själv. Ditt glädjerika tjut tydde på att det var spännande att få gå runt i stora köpcentret alldeles själv (eller ja, med mamma och pappa precis bakom). Du försökte till och med springa, men det blev ganska halt med bara strumpor. Dags att köpa ordentliga skor, tänkte vi. Stövlarna kan du ju inte gå i. På väg till Din Sko springer vi på en liten barnfamilj. Den minsta flickan fångar din uppmärksamhet. Medan den lilla familjen går förbi springer du efter den lilla flickan och ropar något obegripligt på bebiska, för visst är det ett språk: den lilla flickan vänder sig om och går mot ditt håll. Du får en kram och två pussar. Bara lite över året och du har redan charmat till dig flickor! Sedan blev det dock lite våldsamt för hon börjar beordra dig och viftar demonstrativt med sitt handtag till sin ballong framför ögonen på dig. Din pappa skulle väl flika in om han fick tillfälle att det var typiskt fruntimmer, att bossa rundor and what not. I vilket fall som helst, är det dags att gå vidare.

Det blir ett par skor. Inte bara till dig, men till hela familjen. Fast det behöver vi. Du förstår inte riktigt varför du ska ha skor på dig och börjar pilla på dem. Därefter struntar du i att gå och börjar krypa istället (vilket du aldrig gör längre). Det roligaste var att springa runt och dra ner alla skor från hyllorna. När du blev ajabajad hånade du mig tillbaka med ett eko av ajajaj medan du fortsatte med ditt nyfunna intresse.

Dagen var inte slut. Vi skulle som sagt fylla på matförrådet. Du var pigg och glad och är fortfarande det.

Nu avrundar vi med morotskaka. Adieu.

Torsdag

2011-02-17T19:10:00.001+01:00

Du var hemma hos mormor och morfar idag.

Det var allt.

Att göra saker själv

2011-02-17T01:48:00.001+01:00

Du satt i din säng och läste i din bok innan du somnade. Häromdagen somnade du med ansiktet i boken. Du har allt möjligt för dig på egen hand. Du lämnar exempelvis rummet om dörren är öppen för att ge dig ut på upptäckningsfärd, men kommer tillbaka om vi ropar på dig. Vem är det som har separationsångest egentligen?

Jag är otroligt stolt över hur pass självständig du är ibland. Fast jag blir ändå glad när du har tid över till att kramas med oss.

Vaggande

2011-02-16T01:08:00.001+01:00

Vad är det som vaggar fram och tillbaka och låter, "Mhm!"? Det är Jack när han har fått en kaka.

Jag får nog slänga iväg Jack på dansskola när han blir äldre. Idag stod han och dansade fastän vi inte hade igång någon musik. När jag satte igång Bob blev han skitglad och dansade på som bara den.

Det pirrar i magen

2011-02-14T23:14:00.000+01:00

Och inte är det av kärlek.

Dagen är inte det minsta kärleksfull mot mig. Jag skickade hem mig själv från jobbet efter en outhärdlig lunch, för att spendera 40 outhärdliga minuter på tågstationen och 25 outhärdliga minuter på tåget och sedan in i bilen och till slut hem i sängen. Det är synd om mig.

Albin är på besök idag. Ni bröder ligger och kramas. Du tycker verkligen om när Albin kommer. Det syns på dig. Du är som en igel som har hittat sitt byte.

Dags att gå och kräkas.

Tema: Alla hjärtans dag

2011-02-14T20:55:00.000+01:00

Sabotör: att stjäla aluminiumfolie

2011-02-14T20:47:00.000+01:00

Albin och Jack

2011-02-14T20:17:00.002+01:00

2011-02-14T04:15:00.001+01:00

Just nu vill jag bara väcka dig och ligga och prata om livets stora ajabajor.

Kampen om rutinerna

2011-02-13T20:59:00.001+01:00

Den har just börjat.

Efter kvällar av din oroliga sömn och vår sömnbrist är det dags för nya tag.

Vi förkortade din tupplur på eftermiddagen. Det kändes emellertid ganska brutalt, med tanke på att du var en trött liten krabat, men ru vaknade till liv igen efter lite bus och som pappas hjälpreda i köket. Igår kväll vann vi — till en början. Klockan 20:02 vilade du huvudet mot kudden. (Därefter vaknade du klockan 01:00 och höll låda till dess vi också gick och la oss vid 03:00, men resultatet var definitivt bättre än de tidigare kvällarna.)

Morgonen bjöd dock på sömndruckna föräldrar och det blev en alltför lång sovmorgon för oss alla. Ikväll har vi därför inte haft lika stor tur. Klockan är 21:00 och du apar rundor med en liten PET-flaska i vår säng.

Imorgon ska du upp innan tuppen och få din frukost. Vi ska vinna.

Fortsättning följer.

Iskristaller på metall

2011-02-11T23:08:00.001+01:00

Jag är besegrad. Klockan är bara elva (det är ganska så bara för en nattuggla som jag själv) och jag ligger i sängen och väntar på ord. De kanske försvann någonstans på cykelvägen, där jag trampade på allt jag kunde i motvind. Genom handskarna kände jag iskristallerna, som för övrigt såg ut som om att de hade stänkts på med en pensel. Färden gjorde hungern sig påmind och tröttheten stegrade.

Jack vill inte sova. Jag vill sova.

Vantarnas ort

2011-02-11T13:42:00.000+01:00

Det regnar. Jag är inomhus, på väg ut på min lunchpromenad. Jag fick låna ett paraply.

Fötterna leder mig av gammal vana genom en labyrint av villor. Istället för att gå mot korsningen uppe vid stationen, väljer jag en stig som genar genom en skogsdunge. Många träds rötter har slitits upp ur marken. Det är nästan sorgligt.

Jag ser en vante. Jag har sett så många borttappade vantar i just denna ort. Den röda barnvanten ligger fortfarande kvar uppe vid korsningen. Sedan stormen i veckan ligger det numera en kvist på den.

På väg tillbaka till jobbet börjar det snöa. Stora vackra snöflingor. Bort med er!

14 månader

2011-02-11T11:22:00.002+01:00

Det är din 14 månadersdag.

Kusin, 4 år

2011-02-11T00:26:00.001+01:00

När arbetsdagen nådde sitt slut traskade jag ut i regnet. Hemfärden skulle inte vara lika jobbig. Du och din pappa satt och väntade på mig. Vi skulle nämligen på kalas.

Omtyckt är du, unge. På kalaset ville alla ha din uppmärksamhet på en och samma gång. Jag tyckte synd om dig, när du sto där och såg alldeles förvirrad ut. Vem var alla dessa människor?

Snart var blygheten över och du kramade din födelsedagskusin. Hon är så otroligt söt, hon! Därefter började härjandet. Du gav dig på allt.

Det blev ganska många i lägenheten på en och samma gång. J. satt och lirade Mario. Enya verkade trött. Jag kände mig halvdöd. Du verkade inte bry dig. Du älskar att utforska nya saker. Du upptäckte spisen, skåpen, akvariet — allt.

Givetvis glömde jag fotografera.

Så var allt som vanligt

2011-02-09T23:59:00.001+01:00

Det märks att Jack är frisk. Han studsar runt i vår säng som en gummiboll och vägrar sova. Jag behöver sova.

Jack kraschnannar

2011-02-09T11:57:00.000+01:00

I förra veckan blev Jack plötsligt trött. Han ställde sig på sänggaveln, slungade sig själv över räcket och rakt ner på sin nalle och somnade.

Dagens adjektiv

2011-02-08T23:46:00.001+01:00

Sjuk. Febrig. Snuvig. Öm. Gnällig. Arg. Ledsen. Beskyllande. Klängig. Mammig. Aptitlös. Trött. Otröstlig. Blåbärssaftglupsk. Alvedonpimplande. Lugn. Mysig. Kramig. Kärleksfull.

Bok och kakor medan världen blåser bort

2011-02-08T01:09:00.001+01:00

Vi, du och jag, satt och läste bok idag. Det blev mu, bä, kuckeliku och kvack i en salig röra. Du tryckte ditt ansikte mot min hals och spann. Du var glad.

Senare på kvällen bakade du och pappa o'boybusar — de såg ut som drömmar med chokladfyllning. Din pappa är kreativ, han. Tyvärr slukades de så fort att kameran inte hann med.

Nu är det storm och mitt hjärta klappar för fullt. Jag mår illa.

Du delar med dig

2011-02-07T00:26:00.001+01:00

Vi, du och jag, äter kaka tillsammans. Den är egentligen din men du vill att jag ska få smaka. Först tar du en bit — därefter är det min tur. Hur lärde du dig dela med dig?

Det påminner mig om gångerna som du kommer med dina leksaker och lägger dem på mitt skrivbord, som om att du säger: — Här mamma, du får låna den!

Du växer upp så fort. Väx inte mer, snälla.

Åka brumbil

2011-02-06T04:41:00.002+01:00

Din pappa ropar på mig; vill att jag ska titta på. Vad gör du? Du har på egen hand satt dig på din bil och tutar på för fullt. Pappa kör runt med dig i huset och ni åker "snabba kurvan". Enkel lycka. När pappa inte orkar mer förvandlas du till ett emo och lägger dig utsträckt på golvet med ansiktet i marken.

Hamburgerkultur

2011-02-05T01:44:00.001+01:00

Det är mörkt ute. Din pappa orkar inte laga mat. Jag är för trött i kroppen för att laga mat (vilket jag nästan aldrig gör i alla fall). Om sanningen ska fram ville vi bara äta en riktigt god burgare.

Du har redan ätit din middag, men eftersom du sitter bredvid får du smaka på en och annan pommes frites. När du låg i min mage svor jag på att du aldrig skulle bli uppmuntrad till att äta skräp. Jag skakar på huvudet åt mig själv.

Din pappa berättade en historia om hur fransmännen fick för sig att äta grodlår under tuffa tider. Hans slutsats var att hamburgare är en del av vår kultur och ska inte tas ifrån dig.

Läser du detta i framtiden, så nej: det blir inte skräpmat till middag.

Min dusch är din dusch

2011-02-02T20:15:00.001+01:00

Jack duschar. Eller ja, han sitter i sin barnstol och jag spolar varsamt vatten över honom, tvålar in honom och spolar igen och sköljer ur håret. Under intvålningen hänger jag duschslangen bakom honom — stort misstag. Givetvis får han tag i slangen, slänger den i golvet och eftersom turen är på min sida och riktas strålen rakt på mig. Jag försöker sträcka mig efter den och strålens kraft får slangen och dess munstycke att glida längre bak i duschen, in under och förbi Jacks stol. Innan jag får tag i den har jag hunnit bli dyngsur.

Jag tittar upp på Jack och han ser road ut. "Där fick du, mamma," hade han väl sagt om han kunnat.

Mammas sjal är bra till mycket

2011-02-02T08:23:00.000+01:00

Min favoritsjal som jag fick av min moster när vi var i Indien för, vad kan det vara, åtta år sedan, är bra till mycket. Under dagen värmde den mig mellan hemmet och jobbet. När den kom hem gav du den nya uppgifter. Den skulle givetvis värma mamma lite till. Därefter skulle den in i din säng, ut igen, in igen och ut. Till slut skulle den värma pappas nakna fötter.

Idag värmer den mina axlar igen. Will history repeat itself?

Hämta Nalli

2011-02-01T20:01:00.001+01:00

Väl hemma igen får jag höra om nya tricks.

— Var är Nalli? frågar pappa. Hämta Nalli!

Med en gång letar du med blicken. Därefter beger du dig iväg för att hämta din favoritnalle. Flera gånger om. Jag är så stolt!

Morgonsaknad och morgontvång

2011-02-01T08:23:00.000+01:00

Det är morgon och jag har nyss klätt på mig. Morgonmänniska vill jag inte direkt påstå att jag är. När det är mörkt ska man sova och inte tvinga sig ut i kylan. Det är i alla fall morgon och jag ska just bege mig iväg. Från sängen hörs ett gnyende; en morgonfrisyr gör en upptäckt av att jag inte ligger hos dig längre och du slänger dig bort mot sänggaveln för att sedan lyfta din kropp med all din morgonstyrka. Du gråter. Jag tröstar. Du somnar om men vaknar igen när jag reser mig, för jag måste verkligen gå. Pappa tar dig. Hela vägen till jobbet, och fortfarande, sitter jag och saknar dig; vill hem till dig.

Det är så många platser vi måste vara på för att få vara där vi egentligen vill vara.

Stanna kvar

2011-01-31T23:53:00.001+01:00

Jag vill inte stiga ur min varma plats bredvid dig för att trampa iväg i vinterkylan och sätta mig på ett tåg med människor som har öronsnäckor och hör ingenting och låtsas som att platsen bredvid dem var avsedd för handväskor trots att folk har ståplats. Kan jag inte få ligga kvar och vakna bredvid dig och spendera dagen med dig? Vi kan göra någonting eller ingenting — det spelar ingen roll.

Det är tortyr.

Rökt baby

2011-01-31T17:00:00.009+01:00

När detta publiceras vandrar jag genom Ramlösa, på väg till Willy:s för att handla hem måsten.

Din pappa hörde av sig under tiden jag var på jobbet och berättade att det skedde en liten olycka. Vi brukar nämligen torka veden på stenplattorna ovanpå kaminen, men av någon anledning började en av vedstyckena glöda. Rummet började fyllas med rök och din pappa fick utrymma er båda till köket och vädra ut. Den hemska tanken om vad som hade kunnat hända om ni inte hade upptäckt detta hemsöker mig. Jag tänker även på familjen som grillade inomhus: vad tänkte de egentligen?

IKEA-charmören kan springa

2011-01-31T00:12:00.001+01:00

Nu är den första riktiga helgen förbi. Jag känner mig redan trött och att jag knappt har fått sova ut. Det prasslar från Jacks säng: han kommer snart vakna och kräva att få komma över till vår säng.

Lördagen: IKEA. Jack gör det omöjligt för tanter att låta bli med att gulla med honom. Jag tror att det nästan varje gång vi är ute finns någon som sitter och flirtar med honom. Denna dag var det två tanter som frågade om han var pojke, för att han var så otroligt söt för att vara en pojke. Jack tog till det charmigaste leendet ur sin portfolio och fick dem till att smälta. Jag tycker att det osar missbruk i framtiden.

Söndagen: middag i Södra Möinge. Lasagne stod på menyn och Jack for rundor och öppnade alla skåp han kunde komma åt. Han har verkligen börjat springa nu, men har inte fått till det riktigt än i och med att han ofta snubblar framåt. Jag inväntar mitt första grå hårstrå.

Jack ligger och sover fortfarande trots prasslet sedan tidigare. Jag blir nog tokig om han vaknar klockan tre i natt och vill över till oss. Sömn är så dyrbart just nu.

Hej mamma

2011-01-28T00:18:00.001+01:00

Det finns inget bättre än att komma hem till en liten som rusar fram till mig för att hälsa; krama och spinna. Att jag har varit borta hela dagen känns mindre hemskt då.

Jag fick ett samtal när jag var på jobbet. Det var din pappa som berättade att ni hade varit i en secondhandbutik. Där fanns det en massa böcker och du sa, "bok, bok!". Med B och allt. (Det jag skrev på Facebook tidigare var ett missförstånd.) Jag försökte få dig till att säga bok igen, men du ville bara leka med dina saker.

Lost in Ramlösa

2011-01-27T00:32:00.000+01:00

Jag minns tanken från i morse. Jag var på väg till jobbet och visste att snart, snart skulle jag hem igen. Helt plötsligt var jag där och på väg hem. Fast hemfärden blev inte som väntad. Jag skulle sluta vanlig. Det drog ut på tiden. När jag kom fram till mötesplatsen stod där ingen bil med sambo och son. Det dröjde ytterligare trettio minuter än avtalat efter en massa jag hittar inte dit-samtal.

Dagens höjdpunkt: Burger King (förutom plutten så klart). Jag är en sucker för burgare. Jack fick syn på en annan pojke som kanske var något halvår äldre än honom. Pojken vinkade till honom och ville få hans uppmärksamhet. Nog fick han det, men Jack stirrade mest. Jag undrar vad som pågick i huvudet på honom.

Om att vilja sova, längtan och belöningen

2011-01-25T23:52:00.001+01:00

Det är de sista minuterna innan jag ska bege mig ut i kylan och trampa ner till stationen. Väskans innehåll kontrolleras för att slippa obekvämligheter som de jag drabbades av under gårdagen (ingen lunch och ingen plånbok). Det enda som fattades var paddan. Efter allt bökande ser jag ett litet huvud sticka upp ur en trave sängkläder. Jag hade stört prinsen på ärtens sömn. Som jag ville gå och lägga mig igen! Att K. får ligga och gosa med en nyvaken bebis kändes helt plötsligt orättvist, trots att jag annars ogillar faktumet att bebisar ens får lov att vara nyvakna klockan sex på morgonen.

Just den sista cykelfärden hem är inte alls så jobbig som tröttheten i min kropp säger. Cyklar jag i racerfart håller jag värmen och får fortare pussa och krama dig, min efterlängtade gosse. Och idag, idag var du glad när mamma kom hem. Blöjkungen gestaltad i sin excellens. Du trycker din näsa mot min och spinner — ditt sätt att visa att du är nöjd. Pusskalas och kramkrig i mängder.

Det känns som om att du har vuxit något enormt sedan jag började arbeta. Du sitter med stil; lutar dig avslappnat tillbaka och skrattar demonstrativt. Du klättrar (läs: ramlar) och lägger dig i din säng alldeles själv. Du vill och kan så mycket. Nu sover du. Dagarna bara blåser iväg.

Leendet som slog ut allt

2011-01-25T23:16:00.000+01:00

@ deviantART

Jos

2011-01-25T12:25:00.000+01:00

Det är lunch. Jag saknar min gosse som för övrigt sitter på Center Syd med sin pappa och stoppar i sig en negerboll. När jag fick SMS:et stod det att han fick jos till. Jag har ett tag velat anamma den stavningen men jag glömmer antingen bort det eller så passar det aldrig i sitt sammanhang eller läsarpublik.

Resten av lunchen: skriva barnbokslista.

Sudoku sju år senare

2011-01-24T23:28:00.002+01:00

Jag sitter på tåget och löser dagens Metros sudoku. Jag kommer att tänka på när sudoku var en trend i Sverige. Jag gick i gymnasiet då. Varje morgon löste jag dagens Metros sudoku. En specifik morgon löser jag den och lägger sedan tidningen åt sidan. Hållplatsen är väl Vallåkra, sedan Gantofta, Ramlösa och till slut slutdestinationen Helsingborg. Just när jag ska av grabbar en man tag i min tidning och synar pusslet. "Wow," säger han. "Du la ifrån dig tidningen så fort att jag först trodde att du hade gett upp. Vad snabb du är!" Efter den komplimangen köpte jag flera sudokutidningar och tränade flitigt. Jag hade till och med funderingar på att vara med i kvalet till Sudoku SM.

Nu sitter jag där. Jag är nästan lika snabb som förr. En tant tittar på mig. Jag ser det i ögonvrån. Jag tror inte att hon bryr sig det minsta om att jag löser sudoku utan snarare någonting annat som jag inte har någon aning om. Jag drabbas av starkare hemlängtan och ser inte alls fram emot cykelfärden hem.

Lek med gaffel

2011-01-24T00:54:00.001+01:00

Jacks bokhylla

2011-01-24T00:14:00.006+01:00

Böcker sorteras efter sina titlar enligt språken som vi har hemma. Listan fylls på efterhand som jag orkar.

A
Askungen

D
Den silvriga barnkammarboken	Eva Lundberg
Det lilla tuff-tuff-tåget	Go'boken

H
Hej!	Stina Wirsén

K
Klappa djuren	Xavier Deneux
Knacka på!	Anna-Clara Tidholm

L
Lille Wille: Här är jag!	Go'boken
Lille Wille: Titt-ut, vem där!	Go'boken

M
Mästerkatten i stövlar	Eva Lundberg
Min egen babybok	Go'boken
Mina första 100 ord	Egmont Kärnan
Mumins första vinter	Barbro Lagergren

S
Simons anka	Anna-Clara Tidholm
Sjung och lek!	Go'boken
Stella	Go'boken
Stora Molla, lilla Molly	Lucy Cousins

V
Vad säger fågeln?	Joar Tiberg
Vem sover inte?	Stina Wirsén
Vem är bäst?	Stina Wirsén
Vilma säger hejdå	Anna Ribbing
Vilma säger titta	Anna Ribbing

W
Willes vänner

Ä
Äntligen godnatt!	Camilla Lundsten
Äntligen regn!	Camilla Lundsten

Stackars lilla grisen!

2011-01-24T00:11:00.001+01:00

Det är fredag och vi går in i leksaksaffären. Inga andra kunder är i butiken och du får röja fritt på golvet. Direkt fram till hyllan med babydockor. Jag drar bort dig mot gosedjuren och av alla gosedjur plockar du genast fram lemuren som du har hemma. Du och pappa leker med olika instrument och slamrar på för fulla muggar.

Det närmar sig stängningsdags och vi plockar med oss en storögd gosegris. Du gillar inte att du släpas ut ur leksaksbutiken och skriker, vrålar och frustar. När du får din lilla grisvän i näven slänger du honom ursinnigt i golvet. Du vill inte ha någon gris. Du vill leka med alla leksaker i butiken.

Väl hemma är det ganska sent och du är grinig. Vi försöker igen. Du får din nya grisvän i näven. Du ger dig ifrån ett hånfullt ljud och föser undan honom och plockar upp din favoritnalle och går din väg.

Vi placerar honom därför i sängen och hoppas på att du ska ge honom en chans lite senare, när du är mindre upprörd. Tji fick vi. När du skulle gå och lägga dig fick grisen inte alls sova hos dig. Du slängde honom över sängkanten.

Stackars, stackars lilla grisen!

Midnight circus

2011-01-24T00:03:00.001+01:00

Det tog sin lilla tid innan du somnade ikväll. Storebror, Albin, var här och du utnyttjade läget. Du tänkte inte sova. Du skulle hoppa i sängen; dansa i sängen; hålla babydisco med belysningen; slänga ut nallar; slamra med stapelklossar; allt på en och samma gång. Du drog Albin i håret. Du klämde på honom. Den enda som var road vid denna tid var du. Sov, unge!

Hela denna cirkus pågick till dess jag låste fast dig på plats och sjöng för dig. Jag må ha en dålig sångröst, men du gillar den och jag fick dig till att somna till slut. Stora energiska ögon förvandlades med andra ord ganska snart till smala springor.

Helgen har passerat förbi fort. När jag bläddrar bland mina utkast inser jag att jag inte har hunnit/orkat skriva klart dem. Jag vill inte prioritera bort dem, men innan jag går igenom dem innan läggdags vill jag passa på med att nämna hur klumpig jag är.

Klockan är cirka 18:00 och vi är och handlar på ICA Kvantum inne i Landskrona. Vi står rättare sagt vid kassorna och jag ska lägga upp varorna på bandet. Under tiden håller du på att halvt trilla ur sätet i kundvagnen för att du tvunget ska kika bakom mig för att stirra ut kvinnan som talar högt i sin mobil. Med tankarna ständigt på att fånga dig ifall du skulle få för dig att luta för mycket, lyckas jag tappa fästet om en av barnmatsburkarna som trillar i golvet med ett kras. Jag är klumpig och känner mig dum, men personalen plus din pappa hjälper snällt till.

Innan jag säger godnatt blir det dags för att plöja igenom veckans utkast.

Jack, en hjälpreda i köket

2011-01-23T03:34:00.001+01:00

Lördag kväll. Det är matdags och hela huset står öppet för utforskning. Du springer mellan rummen och är världens lyckligaste barn. Pappa står och lagar mat i köket. Du tycker att det är en god idé att hjälpa till och kommer hasande på din kundkorg med din leksaksmat. Ibland förvånas jag över hur stark du är. En kort stund därefter står du vid pappas ben med dina matvaror och tittar upp i väntan på att han ska se dig.

Efter att ha blivit nekad vandrar du vidare med din kundkorg och plockar upp matvaror som trillar ur. Jag försöker löra dig nya ord. Du bara flinar. Jag sköljs av en plötslig panik över att du behöver kunna fler ord till nästa kontroll. Du är ju redan så fin som du är.

Förresten...

2011-01-21T00:39:00.001+01:00

Stryk det med att det ser ut som ett helvete. Jag stod inte ut längre och det gnagde i mig efter att jag hade skrivit så jag var bara tvungen till att städa.

Plus, jag kom just på att Jacks böcker från Barnens boklubbs rea har kommit så ska kolla i dem innan läggdags.

Nej, du gör fel!

2011-01-21T00:16:00.001+01:00

Jag har arbetat i två dagar vilket har inneburit att K. är hemma med Jack utan mig som stöd. Det i sig innebär att K. behöver städa bland hans leksaker för till slut når man en bristningspunkt och klarar helt enkelt inte av att trampa på en endaste kloss till. K. sorterar inte saker i samma ordning som jag. Jack lägger märke till detta och går emellan. K. får inte röra hans leksaker. Punkt. Det ser ut som ett helvete här just nu, men jag orkade inte städa den timman jag kunde vila benen innan det var dags för räden.

Som jag saknar min gosse om dagarna. Idag hälsade en mammaledig kollega på och hon hade sin lilla tre månaders med sig. Jag drabbades av hemlängtan direkt. Det var en liten tröst att jag har Jack som bakgrundsbild på mobilen.

Jag känner att jag missar så mycket när jag är borta. Att jag ens taggar inlägget som Jacks dag när jag knappt får uppleva den. Denna helg ska det bli massvis med lek och bus. Kanske dags att baka tillsammans? Eller ja, jag bakar — Jack smakar av.

Dags för sängen. Upp imorgon igen.

Här skulle vi ju kunna bo

2011-01-21T00:08:00.001+01:00

Vägen från Ramlösa station ut till jobbet pryds av en massa små villor och lägenheter. Var 50:e meter kommer jag på mig själv med tanken: här skulle vi ju kunna bo.

2011-01-18T04:28:00.001+01:00

Sömnlös på landsbygden. Tankar som aldrig slutar surra. Jag får ta och skriva en lista över göromål för det här funkar inte längre.

Oj, vad hände?

2011-01-18T01:34:00.001+01:00

När jag vaknade idag var det bara ännu en dagen innan programmet-dag. Du vaknade först, slog mig vaken och vi klev ur sängen. Anledningen till att det gick så smort för dig att få mig ur sängen denna måndagsmorgon var för att det egentligen inte var någon vanlig dag: jag skulle nämligen på intervju. Det var som om att du på något vis visste och visade hänsyn.

Efter din frukost lät jag dig sitta kvar i din stol. Där satt du snällt utan den minsta klagan och tittade på medan jag härjade genom huset med dammsugaren. Jag trodde inte att det fanns en chans i världen att du skulle ge mig tillåtelse till att göra allt jag fick gjort denna hektiska förmiddag. Jag hann med dammsugning, badrummet, disken och till och med en omgång tvätt. Därefter blev du ganska less på mig och vi begav oss till badrummet för att duscha. Som belöning, eller måhända bestraffning enligt ditt tycke, sjöng jag för dig i duschen. Efter påklädningen kom din farmor och inte långt efter din morfar och iväg for jag. Det kändes jobbigt att lämna dig, men du var glad tillsammans med din farmor och din älskade nallebjörn.

Nästa station: Ramlösa. Jag har inte hoppat av i Ramlösa sedan jag praktiserade på Allers för många år sedan. Vägen till min destination var inte alls svår att hitta, inte med karta i varje fall. Orientering i skolan var aldrig riktigt min grej, men själva karttydningsbiten gillade jag. När jag väl är på plats är jag 50 minuter för tidig och får helt enkelt sitta och vänta. Jag fördriver tiden med en nostalgitripp i mitt fotogalleri: jag ser dig växa upp på nytt. Jag finner bortglömda videoskatter och saknar dig.

Jag väcks ur mitt dagdrömmande. Det är dags. Jag får kaffe i fikarummet och därefter visas jag runt. Jag undrar lite försiktigt för mig själv varför mannen som intervjuar mig tar sig an besväret: är jag inte en av flera i ett led av människor som ska intervjuas för tjänsten? Det kändes inte som en intervju: det kändes förutbestämt. Allt eftersom minuterna gick blev jag mer säker på min sak, till dess frågan som avgörde kom: när kan du börja? Jag börjar arbeta på onsdag. Det gick inte ihop i huvudet på mig förrän jag ringde K. när jag lämnat företagets område. Jag är alltså inte arbetslös längre. Eller jo, framtill imorgon förmiddag är jag det, men sen har jag faktiskt ett arbete framtill sista april. Vad hände?

Jag pussar Jack några extra gånger ikväll. Delvis för att vi har sett en übertragisk film, The Road, men främst för att jag kommer att vara borta från honom om dagarna. Allting kom så plötsligt. Jag har fortfarande inte hunnit smälta hela situationen.

Bränt barn vill in i elden

2011-01-16T02:06:00.001+01:00

Du rörde kaminen idag. Den var förvisso bara lite varm, men du skrämde mig likväl. Jag vet inte om du började gråta för att jag tjöt av rädsla eller för att du fick ont. Första anledningen verkar mer sannolik. Hur lyckades du dra undan staketet så tyst, så tyst?

Du vill inte

2011-01-15T02:13:00.001+01:00

Du vägrade sova ikväll. Skrik till tusen till dess du fick det du ville: att ligga mellan mamma och pappa och prata. Som vi skrattade trots huvudvärken, din lilla skitunge. Du pratade på och log, som den lilla charmör du är. Nog fick vara nog och det blev läggdags för din del trots dina protester. När ska dessa oroliga nätter vara över?

Tecknad eftermiddag

2011-01-13T23:46:00.001+01:00

Orken har varit obefintlig idag. Vad gör jag istället? Ser på tecknad film för små barn. Från början var det Jack och jag, men han somnade. Sedan kunde jag ha fått saker gjorda, men jag beslöt mig för att ligga kvar och känna hans andetag mot mitt bröst. Tänk att det faktiskt finns bra tecknad film för små barn. Jag provade SVT B för första gången idag och kanalen ska definitivt flyttas längre fram. Disney Channel kan dra — sämsta barnkanalen jag har varit med om.

För den som inte har läst på Facebook: Jack klättrade över kanten och in i sin egen säng, helt av sig själv. Jag hörde en duns och tjoff så befann han sig i sängen med armarna kring sin favoritnalle. Han har även börjat med att sätta sig på sin bil själv.

Det var tänkt att jag skulle vara en god medborgare imorgon, men magen strular ikväll igen efter en bra dag.

Jack målar

2011-01-13T10:31:00.002+01:00